Fakta

Innehåll

Leukemi

Blodet

Röda blodkroppar

Vita blodkroppar

Trombocyter

CVK

Cytostatika

Källa: Barncancerfondens hemsida, http://krigetiminkropp.blogspot.se/ samt Wikipedia

Leukemi

Leukemi kallades förr blodcancer, men är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen. Den karaktäriseras av okontrollerad tillväxt av omogna förstadier till vita blodkroppar i benmärgen.

Leukemicellerna tränger ut den friska blodbildningen och tränger sig så småningom även in i blodet och övriga organ i kroppen. Det finns många olika typer av leukemi, men de två huvudtyperna är akut lymfatisk leukemi, ALL, och akut myeloisk leukemi, AML.

AML är den vanligaste formen av leukemi hos vuxna och innebär en störning av utmognaden av myeloiska celler. Myeloiska celler är en undergrupp till vita blodceller som deltar i kroppens immunförsvar.

Symptom

Blekhet, trötthet, bensmärtor, blåmärken som inte försvinner, svårläkta sår samt infektionskänslighet kan vara tecken på leukemi. Ett kännetecken för sjukdomen är att barnet stadigt blir allt sämre.

Diagnos

När föräldrar och sjukvårdspersonal misstänker leukemi tas ett blodprov för att ställa diagnos. Läkaren tar därefter ett benmärgsprov för att avgöra vilken leukemityp patienten drabbats av. I benmärgsprovet letar läkaren också efter kända avvikelser hos de sjuka cellerna.

Behandling

Akut lymfatisk leukemi, ALL, behandlas mer eller mindre kontinuerligt med cytostatika under två till två och ett halvt år. Behandlingen delas in i standard-, medel- eller högrisk, där högriskbehandlingen ofta inkluderar benmärgstransplantation.

Akut myeloisk leukemi, AML, har en kortare behandlingstid men är mer intensiv. Den pågår i ungefär ett år. Behandlingen delas in i standard- och högrisk. För högriskpatienterna kan det dessutom krävas en benmärgstransplantation.

Den initiala behandlingen utgörs av cellgifter, s.k. induktionsterapi, som i de flesta fall gör att sjukdomen inte längre kan påvisas mikroskopiskt ("remission"). Därefter ges en eller flera cellgiftskurer för att vidmakthålla remission ("konsolidering"). Trots sådan behandling är risken för återfall stor.

Benmärgsprov

Benmärgen finns i alla kroppens ben, framför allt i bäckenet och de tjockare rörbenen. I benmärgen bildas nästan alla celler som finns i blodet. Vävnad från benmärgen ger därför viktig information om blodsjukdomar som till exempel leukemi.

Benmärg tas oftast från höftkammen. En specialkanyl sticks in i märgen, inuti benet. Nålen tar med sig en liten bit vävnad ut.

Komplikationer

Vissa cytostatika kan påverka funktionen i vissa organ, till exempel njurarna. Under behandlingen mäts därför njurfunktionen för att undvika en skada. Det finns även cytostatika som kan påverka hjärtfunktionen.

Prognos

Prognosen för leukemi har blivit betydligt bättre under senare år tack vare en bättre diagnostik och en allt effektivare behandling. Cirka 86 procent av barnen som drabbas av ALL överlever, medan prognosen för AML är drygt 60 procent.

Forskning

Det forskas bland annat på hur man kan ge medicin på ett bättre sätt, i lägre doser under längre tid, och utifrån varje patients unika kropp och genuppsättning.

Dessutom utvecklas bättre metoder för omvårdnad hela tiden. Det handlar om bättre läkemedel mot illamående och andra biverkningar efter en cytostatikakur.

Forskarna vill också hitta nya läkemedel som gör att cancercellerna släcks men finns kvar i kroppen som ”tysta celler”, medan de friska cellerna behåller sina funktioner.

 

Blodet

Blodet har många viktiga funktioner i kroppen, bland annat att

  • transportera syre från lungorna till kroppens celler, och koldioxid från cellerna till lungorna
  • föra näringsämnen och restprodukter till och från cellerna
  • delta i immunförsvaret
  • transportera hormoner och andra signalsubstanser
  • reglera surhetsgraden och innehållet av salter och vätska i kroppen
  • delta i regleringen av kroppens temperatur
  • se till att blodet levrar sig om man skadat ett blodkärl.

Hjärtat pumpar runt blodet i kroppens blodkärl.

Med immunförsvaret menas kroppens försvar mot bakterier, virus, celler som omvandlats till cancerceller, främmande celler eller partiklar. De kan kan orsaka infektioner eller cancer om inte immunförsvaret fungerar som det ska.

Tre olika sorters blodkroppar

Blodet kallas för en flytande vävnad eftersom blodets celler inte är ihopfogade utan rör sig fritt i en vätska.

Nästan en tiondel av kroppsvikten består av blod. En person som väger 70 kilo har ungefär fem till sex liter blod. Blodet består av blodkroppar och blodplasma. Knappt hälften av blodets volym är blodkroppar, eller blodceller som de också kallas.

Det finns tre olika sorters blodkroppar, som har olika uppgifter. De är röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. De olika blodkropparna bildas i den röda benmärgen som hos vuxna finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och rörbenens ändar. Exempel på rörben är lårbenen och armarnas ben. Hos barn finns röd benmärg även i rörbenens märghålor. I den röda benmärgen bildas först ursprungsceller eller så kallade stamceller, som sedan mognar till olika typer av blodkroppar. Under uppväxten sker en successiv omvandling av en del av den röda benmärgen till mera fettrik, gul benmärg.

 

Röda blodkroppar

Det finns flest röda blodkroppar. I en liter blod finns det fyra till fem biljoner röda blodkroppar. Nästan en fjärdedel av alla kroppens celler är blodkroppar.

De röda blodkropparna är runda, platta och mycket formbara. Därför kan de lätt ta sig fram i de minsta blodkärlen, de så kallade kapillärerna, som är mindre än de röda blodkropparna.

De röda blodkropparna innehåller hemoglobin, som binder och transporterar syre och koldioxid. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn, och det ger blodet den röda färgen. Syrerikt blod är ljusare rött medan syrefattigt blod är mörkare rött.

När blodet passerar genom lungorna lämnar det ifrån sig den koldioxid som bildats i kroppens celler vid ämnesomsättningen. I stället tar blodet upp syre, som sedan transporteras ut till cellerna i kroppen. Om det finns mycket koldioxid i blodet blir det surt. De röda blodkropparna transporterar koldioxiden till lungorna, där den avlägsnas genom andningen. Det bidrar samtidigt till att reglera hur surt det är i kroppen, den så kallade syra-basbalansen.

Man mäter mängden röda blodkroppar genom hb. Normalvärdet är 114-148 g/L. Om man har låga värden av röda blodkroppar så blir man trött och blek och kan behöva blodtransfusioner.

 

Vita blodkroppar

Blodets vita blodkroppar är kroppens immunförsvar, och fungerar som kroppens soldater. Bara några procent av de vita blodkropparna finns i våra blodkärl, de flesta utanför blodkärlen i kroppens olika vävnader. Deras uppgift i immunförsvaret är att skydda kroppen och ta hand om bakterier, virus och andra ämnen som är främmande för vår kropp. Vi har flera olika sorters soldater, specialiserade på olika sorters fiender. De fyra trupper av soldater som vi främst tittar på är Neutrofiler, Basofiler, Lymfocyter och Monocyter. Beroende på vilken typ av leukemi sker mutation av olika typer av vita blodkroppar. Soldaterna som ska försvara kroppen löper amok och delar sig och tar över och tränger undan de andra blodkropparna (trombocyter och röda blodkroppar). Och inte nog med att de får storhetsvansinne och förökar sig ohämmat så har de dessutom glömt sin arbetsuppgift så de försvarar inte längre kroppen.

Neutrofiler är specialiserade mot bakterier och andra små inflammationsprocesser och är vanligtvis de första på plats vid ett bakterieangrepp. Normalt antal Neutrofiler som man har är 1.6-7.5 miljarder/liter blod. När de sjunker ner under 1 så har man något som heter "lätt neutropeni", man är alltså aningen mer infektionskänslig än vanligt. Under 0,5 så har man "svår neutropeni" och bör vara extra försiktig och inte röra sig bland stora folkmassor eller åka kollektivt under rusningstrafik till exempel. När värdet är under 0,2 så får man "agranulocytos", man är alltså mycket allvarligt infektionskänslig och kan lätt drabbas av exempelvis blodförgiftning. Efter en cellgiftsbehandling mot AML cancerceller så ligger man under flera dagar på 0 när det gäller Neutrofiler och då drabbas man oundvikligen av infektioner. De farligaste infektionerna är inte förkylningar och sådant utan de bakterier som man har i kroppen och som normalt inte utgör något hot. Men utan försvar i kroppen så blir sådana angrepp livsfarliga och kräver att man hittar hotet och medicinerar bort dem.

 

Trombocyter/blodplättar stoppar blödningar

Blodplättar, så kallade trombocyter, är inga egentliga celler utan endast en del av en stor cell som kallas megakaryocyt. Megakaryocyterna finns i benmärgen och lämnar ifrån sig de små celldelarna, som sedan cirkulerar i blodet. En megakaryocyt kan bilda upp till 6000 blodplättar. Blodplättarna lever bara några dagar.

Trots att blodplättarna inte är fullständiga celler har de mycket viktiga uppgifter. De innehåller olika ämnen som behövs för att blodet ska levra sig vid en skada, koagulera. Vid en skada på ett blodkärl klumpar blodplättarna ihop sig och fäster vid kärlets väggar. Därmed bildas en plugg som hejdar blödningen. Det finns ungefär 150–400 miljarder blodplättar per liter blod.

 

CVK

En central venkateter, CVK, är en tunn plastslang som opereras in i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. När man inte behöver den längre, kan CVK:n opereras bort. Genom slangen kan man få läkemedel, dropp och lämna blodprover utan att behöva bli stucken i armarna eller på händerna.

 

Cytostatika

Cytostatika eller cellgifter, är läkemedelsbehandling mot cancer som ospecifikt slår mot alla celler i kroppen som delar sig snabbt, och framförallt tumörceller kommer att gå in i programmerad celldöd vilket bromsar tumörens tillväxt. Kemoterapi används vid många tumörsjukdomar, bland annat som behandling före och efter kirurgi, för att döda de cancerceller som inte kan avlägsnas kirurgiskt. Cellgifter kan också ges i samband med kortison som behandling av autoimmuna sjukdomar. Detta för att minska mängden kortison man måste ge.

Verkan

Gemensamt för all cytostatika är att de hämmar cellreproduktionen. Detta gäller i synnerhet för snabbväxande celler. Dagens cytostatika är oselektiva i sin verkan, vilket medför att även normala celler påverkas, vilket i sin tur leder till biverkningar och begränsar de doser som kan ges till individen. I modern cancerterapi ges vanligen kombinationer av olika cytostatika med sinsemellan olika verkningsmekanism och biverkningsprofil (multiterapi). Orsaken är att det ökar den toxiska effekten på tumörcellerna samtidigt som risken för resistensutveckling mot läkemedlen minskar.

Vid leukemier ("blodcancer") kan cytostatika som enda behandlingsform vara tillräcklig för att åstadkomma bot, men oftast används cytostatika som en av flera komponenter där kirurgi och strålbehandling vanligtvis är de övriga viktigaste beståndsdelarna.

Biverkningar

Nackdelen med cytostatika är allvarliga biverkningar som cancerpatienten drabbas av. Till vanliga biverkningar hör benmärgssvikt, med anemi, trombocytopeni och immunbrist som följd. Illamående, utmattning och håravfall är tre andra vanliga biverkningar av cellgiftsbehandling. En långsiktig biverkning är sekundära maligniteter som är nya tumörer som uppstått på grund av cellgiftsbehandlingen, de blir kliniskt kännbara flera år efter avslutad behandling.

 

 

Källa: Barncancerfondens hemsida, http://krigetiminkropp.blogspot.se/ samt Wikipedia

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)